Idag är det Jokers dag!
Hela 10 år blir vår lilla gammelgubbe och jag är så glad han kom in i vårt liv. En busig, galen valp med något storhetsvaninne. Minns när han sprang in i svärfars kohage och skulle valla tjuren. Tjuren stod still men inte kon bredvid som han sen bestämde sig att driva på. Hon rusade mot honom och han sprang undan, fortfarande med fäst blick på henne. Beredd att gå på igen så fort hon lugnat ner sig. Tills han tillslut hörde hur jag gal utanför att han skulle komma tillbaka. Super mallig över vad han åstadkommit kom han tillslut tillbaka och mitt hjärta slog rätt igen.
Joker har verkligen inte bangat för mycket i sitt liv och vi har varit på så många äventyr ihop.
Kanotpaddlingar, vandringar, tävlingar, tältsemestrar och massa resor både hit och dit.
Han skulle bli agilityhund men vi tog några varv innn vi kom ditt. Fastnade i viltspåret som han briljerade i, gick på eftersök och blev en sådan där svamp (champion).
Sen blev det rallylydnad i kombionation med agility. Joker älskade maten i frestelsen och vi kämpade med att hitta impulskontrollen att låta den vara. Tillslut satt det och vi har dansat oss genom några banor. Nu hela vägen upp till mästarklassen med två cert. Kanske tar vi det tredje i år, vem vet.
Tyvärr tog agilitykarriären slut tidigare än tänkt. Dels för vi startade senare för vi gick en annan väg, jag fick barn och det blev agiltyvila men mest för att Joker plötsligt en dag inte kunde hoppa upp i sängen. Vilket förvärrades så pass att han nästan tappade all rörelse i bakdelen, innan de satte in en behandling som funkade. Ett tag trodde vi att vi skulle behöva säga farväl tidigare än vi velat men efter behandling med kortison mot vad man tror var en kraftig muskelinflamation så kom han på benen igen och vi krigade oss tillbaka med rehab. Att bara få en fungerande vardag var allt som betyde något och efter en lång tids uppehåll från agilityn kom vi tillbaka för att springa vårt sista lopp innan jag valde att pensionera honom. Jag kände inte att resan tillbaka var värt mer. Dock pensionerades han inte från alla andra sporter utan bara från agilityn, då jag kände att vi hade mycket kvar att ge på andra ställen och att vi var nöjda med våra agilityprestationer. Så vi sa hejdå till den sporten och fick sen en ny stor kärlek. Heeelworken (vi har alltid älskat fotpositionsarbete) och freestylen (blivit en del trickträning under åren). Som vi fått dansa! Det har varit helt magiskt och jag har njutit av varje stund. Att få göra program helt efter Joker och våra styrkor. Wow alltså! Det är inte alltid lätt men himla kul och jag hoppas vi kommer få dansa massa fler danser ihop länge. För Joker vill inte sluta. Han älskar verkligen träningen och när vi gör saker tillsammans, så vi fortsätter så länge det är kul. Sen var det tar oss, det får tiden utvisa. Det viktigaste är att vi är tillsammans ❤️
Joker har verkligen lärt mig massor om impulskontroll, att jobba med en hund med stort hjärta, vilja och integritet. Som är otroligt matgalen, explosiv men som också kan slå över. Livet med honom har alltid varit med ett bankande hjärta. Några som med kon ovan men de allra allra flesta med lyckorus puls. Han är verkligen vår och min bästa lilla Joker. Nu en liten gammelgubbe, kanske mer krutgubbe när jag tänker efter, som gör allt för en matbit, älskar att rulla sig i gräs, har koll på läget och som älskar att trycka in huvudet mellan benen för gos med en vikande svans. Som sjunger med på födelsedagssånger, älskar applåder och höra att han är bäst. O det är han ju. Han är min bästa Joker föralltid! Och idag har vi firat stort med skogen, träning, springtur och morot. Japp det är en favorit. Men jag sa väl att han äter allt 😉
Grattis bästa Joker ❤️
0 kommentarer