Joy kan inte längre dölja för någon att hon har valpar och just nu känns ultraljudet väldigt onödigt för man kan inte missa det, hehe. Nu hade man ju vetat det i alla fall men ångrar samtidigt inte att vi gjorde det. Var kul att få se att det var små valpar där inne.
Magen börjar bli väldigt stor och hon väljer sällan att galoppera längre. Det börjar även bli lite svårt att hoppa upp i sängen (vår säng är väldigt hög) och man kan höra henne nästan pusta lite när hon ska hoppa upp och lägga sig någonstans. Fåtöljen är en favoritplats och jag har skojat om att hon säkert hade kunnat tänka sig valpa där. Det är cirka 2 veckor kvar och större lär hon ju bli. Hon som är så smidig och smäcker annars ser verkligen helt annorlunda ut med sin valpmage och juver som sticker fram. Det ska bli spännande att se henne i mammarollen och få träffa de små liven. En fördel med att de kommer nu i januari är att tiden bara springer. December går ju liksom i en annan tidsrymd med jul och nyår så ibland måste jag påminna mig att det faktiskt är snart och inte om flera veckor. Jag har gjort en lista på allt vi ska ha för valpningen och efter julfirandet ska vi förberedda allt. Hon har varit i bädden några gånger men inte mer. Tror när den hamnar i en egen liten mysig lugn hörna och det närmar sig så blir den kanske mer intressant. Om hon nu inte försöker sig på fåtöljen, haha, nä men skämt o sido det får hon såklart inte. Men hon är än så länge väldigt närgången så jag hoppas hon kommer tycka platsen vi valt är bra och inte insisterar på någon annan plats.
En annan sak hon gör som vi kallar Preggocravings är att hon ändrat sitt matbeteende och mer letar mat. Nästan som att hon bara “Ooo en macka. Den tar jag tack!”. Lite skillnad från när hon mådde illa och knappt tog det bästa godiset mot nu till jag vill äta allt. Vi har ju ökat fodergivan och hon känns bra i kroppen men är liksom som att hennes sug ändrats. Hon är liksom inte riktigt såhär annars.
Nu ska jag jobba lite och sen julmysa.
Önskar er en fin jul. Kärlek. /L
0 kommentarer