I måndags åkte jag och min bästa vän Johanna till Sundsvall och vilken resa det blev. Jag är fortfarande helt slut och jag tycker lite synd om Johanna som skulle jobba idag. En annan har ju kunnat vila på soffan eller ja nästan iaf. Det blir inte så mycket vila med en fyraåring i huset men en liten stund i morse lyckades jag trolla mig till.
Åter till parningsresan.
I måndags hade jag räknat ut att Joy var på sin 14 löpdag och vi hade bestämt att då var det dags att åka upp för att träffa Otis, eller Thor enligt stamtavlan. Och vi var nog inte så fel på dagarna för på måndagen sa även Joker att nu luktar hon extra gott. Resan gick ganska smärtfritt med Karla (6månader) och det blev tre stopp längst vägen. Vi knarkade godis den sista biten för att orka och vid 23 tiden var vi framme. Joy och Otis fattade direkt tycke för varandra och Joy ställde upp sig och lät Otis bestiga henne. Tyvärr trots otaliga försök från de båda blev de ingen lyckoträff och efter en stund beslöt vi att återkomma dagen efter för att hoppas på bättre lycka.
Efter en natt på hotellet och god frukost återvände vi för att träffa Otis och fick samma resultat som kvällen innan. Några timmars försök och sen fick vi bryta för lunch och låta hundarna vila sig lite. De försökte ju hela tiden men de lyckades liksom aldrig få det att klaffa. Efter lite mat i magen, upptining och en snabb shoppingtur på Åhléns outlet, mest för köp av tjocktröja så körde vi sen tillbaka. Otis var tyvärr “kidnappad” av grannen så vi fick vänta en stund men det gjorde inte oss något. Vi tog en runda med Joy, vilade lite och sen kom Jenny Otis matte hem. Vi snackade lite och blev bjudna på middag och där någonstans kom Otis hem.
Efter maten gick vi ner i källaren för att försöka begränsa området de var på. Resultatet blev samma som tidigare. Jag började känna mig förtvivlad. Hur kan de vara så villiga utan att få det att funka? Vi googlade lite och såg inlägg från andra som varit med om samma där många skrev att de testat och testat och sen bara från ingenstans hade det gått och man trodde det berodde på att tiken inte var riktigt “mogen” innan och det var därför det inte gick trots intresset från båda.
Jenny frågade om vi ville låna med oss Otis till hotellet så vi kunde testa igen på kvällen och morgonen. Vi tackade ja fast att jag började se mina valpplaner falla samman. Det var ju inte såhär det skulle gå med vår parningsresa till Sundsvall.
Väl vid hotellet så slocknade vi. Det hade varit en lång dag och jag var helt mentalt slut. Lite efter ett så vaknade jag och började göra mig klar för sängen på riktigt. Lagom till jag sa till Johanna att jag skulle bara smitta ut lite snabbt med hundarna vaknade Karla och vi fick byta plats som hundrastare. Jag sa lite på skämt. “Tänk om de sätter sig nu när du går ut med dem. Då får du ringa så springer jag ner med Karla.”
Såhär i efterhand är jag väldigt glad att det inte hände efter vad som sen skulle ske på hotellrummet.
Johanna kom tillbaka. Jag började byta om till pyjamas och skulle precis börja dra ner byxorna när jag ber Joy hoppa ner från sängen. Pang sa det där var Otis, Joy stod redo, mina byxor var halvägs nere, Johanna var på toaletten och plötsligt skrek Joy till. Först lite lätt för att sen bli ett gallskrik. Jag försöker stötta Joy och lugna henne för nu var det inte mer att göra än att hålla ut. För er som inte vet så svullnar hanen upp i tiken vilket gör att tik och hane sitter fast i varandra och inte kan komma loss. Detta kan vara ganska smärtsamt men Joys reaktion var mycket större än jag varit med om tidigare. Så det slutade med att jag i princip höll henne i famnen. Johanna kom som tur var ut från toaletten strax efter och kunde stötta upp Otis och Joy lugnade ner sig. De satt sen ihop någonstans mellan 30-40 minuter, eftersom vi i stundens heta glömde kolla klockslaget så har vi ingen exakt tid det var minst 30 minuter när vi väl kom på klockan och då hade de redan suttit en god stund. Kan säga att jag var lite oroliga där en stund med att någon skulle knacka på vår dörr och undra vad vi höll på med inne på hotellrummet, eftersom att Joy lät som hon gjorde när de väl satte sig.
När de väl lossnade från varandra så var det som en sten släppte från axlarna. Resan hem skulle kännas mycket bättre efter det här och vi la oss i sängen för att sova fullproppade med adrenalin och känslan av att ÄNTLIGEN, där satt den!
På morgonen packade vi ihop oss, åt frukost och checkade ut. Vi åkte för att lämna Otis och testade om de ville försöka igen. De gjorde några halvdana försök innan vi beslutade att vi skulle resa hemåt och vi sa hejdå till Otis.
Sen började färden mot Skåne. Vi tog en firningsmiddag i Köping innan Örebro och tänkte först försöka orka hela vägen hem men i Jönköping sa det stopp. Vi tog in på ett hotell över natten. Fick lite välbehövd sömn, lite frukost i magen och tog sen de sista timmarnas bilkörning. Väl hemma kom jag på att jag glömt min husnyckel i huset så vi fick ringa Philip för att se vart han jobbade för att hämta hans. Som tur var bara 30 minuter bort men det var den drygaste bilkörningen på hela resan minst sagt.
Johanna åkte hem, jag och Karla tog igen oss lite och sen när Philip kom hem åkte vi till Malmö till min syster för att hämta Kjell som haft några riktigt roliga dagar hos H3 (alla 3 i familjen börjar på H).
Så nu sitter jag här och räknar ner dagarna och hoppas att det nu bakas små valpar i Joys mage. Hon ryter ifrån ordentligt på Joker så vi måste prickat rätt dagar eller så känner hon sig klar. Vem vet. Det är iaf en spännande tid framför oss minst sagt och jag hoppas allt jag har att den där hotellrumsnatten i Sundsvall gjorde vad den skulle så vi får smått i huset lagom till början av nästa år.
Nu ska jag njuta av helgen!
Kärlek /L
0 kommentarer