I söndsgs skrev jag en text om min och Jokers tävling på Attusa gård i rallylydnadmästarklass. En tävling som inte gick riktigtsom tänkt men som jag tar med mig många lärdomar från. Jag känner att jag måste förtydliga några punkter efter en del reaktioner jag fått på inlägget men jag börjar med att dela texten jag skrev här under:
“Jag gav oss inte förutsättningarna för att lyckas.
Idag hade vi kunnat ta vårt 3e cert och chapionatet i rallylydnad men det blev inte så.
Jag är ledsen att vår sista tävling för i år slutade så och jag låter mig vara det
För jag vet att vi har det i oss men ingenting idag gav oss möjligheten till det.
För idag borde jag ha stannat hemma, vilat och njutit över gårdagen invigning på @h.stensgard .
Men istället gick jag upp tidigt, höll kurs, åkte 1 h bort med en hund som inte fått ett pass på 2 veckor, i -6 graders kyla med ishavsvind så röven frystes av, något hungrig, otroligt trött och svag mentalt.
Dessutom med en mobil som dog så jag inte kunde nå hejarklacken när det svaja.
Så inte upplagt för succé och jag kunde inte hålla ihop det.
Jag mindes knappt banorna vilket var det som på båda banorna drog mig ur bubblan när jag kom på mina fel. Som skapade missförstånd hos min bästa lilla Joker som försökte hålla ihop oss, men som saknade förare att leda han på banan.
Så vi diska oss. Eller jag valde aktivt att göra det när jag märkte vad jag gjorde mot han och jag är fan ändå stolt att jag kunde göra det med hjärnsmältan i huvudet med en kropp skakandes av kyla.
Och jag tar med mig att vi försökte och några moment vi behöver polera upp. Men mest tar jag med mig påminnelsen att stanna upp och ladda om men allra allra mest hans tindrande ögon och hur jag berättade att han var bäst på varje start vi lämnade oavsett vad som hänt innan dess. Hur han försökte fast jag inte var där jag borde ha varit.
Och vi kommer igen. Jag ska bara förlåta mig själv att jag svek han och ladda om batteriet som är slut. För innerst inne vet jag ju att just idag så var detta allt vi kunde ge. Och det är okej. Det är okej för vi gjorde vårt bästa utifrån vad vi hade. Och då är allt okej ❤️” Min text från min Instagram Ljusglimtens efter tävlingen den 11/12-22
Jag vill börja med att säga att jag innerligt är okej med vad som hände för detta var vad vi klarade av med omständigheterna som råde med bland annat en trött kropp och hjärna. Och jag tycker det är okej att känna sig ledsen över när det inte blev som man tänkt för det vore ju super roligt om vi tog sista certet men vi gjorde vårt bästa och det är det viktigaste. Och jag känner mig nöjd hur vi löste det efter vad som hände. Det jag är mest “ledsen” över var att jag inte valde att avstå tävlingsdagen helt, men samtidigt hade jag ju då inte fått påminnelsen jag behövde om jag struntade i tävlingen. Inget av det som hände gick ut över Joker(han fick extra träning och massa belöning för sina starter). Jag kan se bra och dåliga saker utan att fastna i en negativ sörja över vår förmåga. Jag vet ju att vi kan, att vi har det i oss och fokuserar främst tankarna på de positiva delarna. Jag tar också med mig igen hur viktigt det är för mig med ett mål för dagen(ej fokus på resultat utan istället fokus på startrutin, dansa, se vad vi behöver träna på) något vi saknade på denna tävling och jag hade då inget att “hänga upp” mina tankar lika tydligt på. Jag anser inte heller mig själv vara dålig på något sätt även om mim text kanske upplevs så. Det jag ville lyfta var att komponenterna för att lyckas saknades och detta pga delar hos mig. Ibland kan det ju vara träning som saknas men här var det rätt och slätt jag som påverkade och det gör mig inte sämre på något sätt. Jag är lika mycket värd ändå men precis som jag delar och analyserar bra starter vill jag göra det med de “dåliga”. För jag tycker att båda delar behövs. Dels för personlig utveckling men också för att lyfta det där rosa glittriga sociala medier “allt är perfekt molnet”. För det är inte alltid så perfekt men om ingen delar det andra så kan man lätt tro det. Världen är full av färger och vi behöver visa fler av dom för att ta bort ytan av perfekthet som inte finns. För att fler människor ska känna sig mindre ensamma och tro att de är sämre för de inte har något som egentligen inte finns. Så jag kommer fortsätta dela högt, lågt och mittemellan. Och jag längtar redan till nästa dans. Inte så mycket för att ta det där certet utan för att utmana oss att göra en bättre start än sist. En start med bättre förutsättningar och där vårt mål är att ha kul med momenten på banan och där jag håller bubblan och inte stiger ur den om något blir fel, för Joker släpper inte förbi det. För är vi i bubblan så är vi där tillsammans och det är en del jag verkligen älskar med honom❤️
0 kommentarer