Att gro ett liv ❤️

Hejsan svejsan ❤️

Idag tänkte jag skriva om min graviditet då många av er tyckte att det vore kul att läsa om. Så jag tänkte berätta från start till nuläge. Så luta dig tillbaka för det kan ta en stund att läsa 😜

Vi hade inga direkta planer för ett barn till. Då barn för oss inte är en självklarhet av den anledningen att biverkningar från min cancer inte ska gör det möjligt. Men så plötsligt för 3 år sedan fick vi mirakel K och nu står vi här med nästa mirakel i magen. Oväntat, pirrigt och osannolikt ❤️

Jag hade inga direkta tankar på att jag var gravid förens en dag när min mamma var här i somras och jag ville ta på massa kläder. Vi började prata om att frysa och att jag trots värmen ute ville ha mer kläder på mig. Varav jag säger, “Ja men det känns som när jag var gravid med Kjell. Jag fryser liksom in i märgen.” Varav hon svarar,” Du kanske är gravid? Du kanske ska ta ett test. ” Jag försöker skaka bort det. Att det säkert beror på att jag är trött med mycket runt omkring, men tanken att det kanske är så att jag är gravid vill inte släppa så inom de närmaste dagarna åker jag till Apoteket och köper ett test. Och ja så var det. Ett tydligt plus på stickan och jag och P var lika förvånade. Ett mirakel till. Hur sjukt?! Vi som hade gjort av med alla bebisgrejor 🙈 fick nu plötsligt börja förberedda för en liten till men innan vi blev för exalterade så tog vi ett test till ifall att och ja den sa ju samma. Och vi började sakta fatta att det var verkligt ❤️

Några dagar efter berättade vi för närmaste familj och sen till vänner efter hand som vi träffade dom. Några han K först då vi sagt till honom att “Mamma har en bebis i magen“. Hans svar på det är att han har massa bebisar så vi får väl se hur han reagerar när han sen får träffa sitt syskon ❤️

Första trimestern: Liksom med K var jag frusen och skulle ha kunnat bo i en hög med filtar och helst sova dygnets alla timmar. Tröttheten hade liksom slagit bo i kroppen och trots tidiga kvällar och vila på dagen kände jag mig som en mumie. Jag hade också ett starkt illamående till det mesta. Både före, under och efter jag hade ätit och jag kunde inte känna doften av kaffe utan att vilja kräkas. Jag spydde aldrig men känslan av att hela tiden vilja var jobbig och jag hoppades så att den skulle gå över snart. P gjorde sitt bästa med att ständigt kolla vad jag kunde tänkas vilja äta och tog i princip all marktjänst så jag kunde få sova. Så himla fint ❤️ Vi fick också se lilla Peanut för första gången då vi valde att göra ett KUB test. LÄNK till mer information om testet https://www.1177.se/Skane/barn–gravid/graviditet/undersokningar-under-graviditeten/kub–kombinerat-ultraljud-och-blodprov/

Eller ja jag fick ju själv gå dit i och med Covid men det var fint att se att det verkligen fanns något i magen och att få med sig bilder hem att få visa till både P och K ❤️

Andra trimestern: Här någonstans började det att vända. Jag började bli piggare, sluta frysa och vara mindre illamående. Så skönt! Nu kan jag istället känna mig för varm 😅 men bortsett från det mår jag helt okej. Sämst är mitt psykiska mående och kommer skriva ett separat inlägg om det. Jag har också fått några sammandragningar som tyder på att jag måste varva ner och jag har ännu inte känt liten i magen. Det är vanligt att man som omföderska känner rörelser mycket tidigare än med första men till skillnad från K så ligger moderkakan i framvägg den här gången vilket kan göra att det tar längre tid. Min barnmorska har sagt att jag absolut inte ska jämföra hur det känns med fosterrörelser i och med det så bara att följa råden. Än så länge känner jag mig lugn det är trots allt ca halva tiden kvar och på rutinultraljudet såg allt fint ut så just den biten oroar mig inte 😊

Jag har ännu inte fått några cravings. Med K var det jordgubbar, kaffe och melon. Så det återstår att se om jag får några denna gången. Mycket liten chans på kaffe även om mitt illamående till det har minskat.

Vi kallar liten Peanut. Något oklart varför 😅 men tror det var för att vi sa något om att hon/han var liten som en jordnöt och sen fastnade det 🥜

Hon eller han? Vi har liksom med K valt att ta det som en överraskning. Först var jag stensäker på en han men nu lutar det mer mot en hon och några gånger nu har jag velat skriva hon i texten 🙈. Tecken? Oavsett vad så blir det bra och man har något att tänka på under väntans tider 😜 Vad tror du att det blir? Lämna gärna en kommentar på vad du tror ❤️

Beräknad bf: I början av april men jag räknar med i mitten då jag gick över med K. Så lika bra att lägga till 2 veckor 😂 Sen kan det självklart bli tidigare men jag tänker det är lättare att hantera om man ställt in sig på att 2 veckor över är helt normalt. Vet hur gärna jag ville han skulle komma när man gick över bf och väntan på att han skulle vara redo. Nu blev han ju till slut vräkt (igångsatt) men det kan vi ta i ett annat inlägg.

Så det var lite om graviditeten så här långt. Har man någon fråga så går det bra att ställa den i kommentaren eller skicka dm på vår Instagram http://www.instagram.se/ljusglimtens.. Jag personligen tänker på denna graviditeten mindre än med Ks och det känns som det går tusen gånger snabbare än sist. Skönt och lite läskigt så jag boar redan MASSA 🙈. En vill ju vara redo när tiden springer på detta sättet för snart är det April och vi får möta vårt andra mirakel ❤️ Så jag boar, kör mentala förberedelser och försöker fatta att det är verkligt.

Var rädda om er där ute så hörs vi ❤️/Linda