Acceptans

Hur accepterar man en tanke och det som händer som vi inte kan påverka?

Jag tror att acceptans är något av det svåraste vi kan lära oss och något som vi alltid måste jobba med. Och för att göra det klart från början så menar jag inte att vi måste eller ska acceptera vad som helst som tex orättvisor och hemskheter av olika slag. För det ska vi verkligen inte men visa saker tror jag att vi måste lära oss acceptera. Speciellt en, tanken!

När jag genomgick min andra depression, om man ens kan räkna dem som 2 för jag är ganska säker på att den första inte var färdig “läkt” så fick jag kontakt med en väldigt bra psykolog. Jag har alltid trott att vi kan göra mycket mentalt och med min kaotiska hjärna behövde jag hitta redskap för att kunna hantera detta. Med min depression kom nämligen tvångstankar som gjorde mig otroligt rädd och som jag inte visste hur jag skulle hantera. Eller ja jag hanterade dem på ett sätt som gjorde de värre. Antingen genom att försöka pressa undan dem och undvika situationer som drog igång dem, analysera sönder dem i tusen bitar eller att själv dra igång dem med tankar som “men nu tänkte jag inte så” och så började dem igen.

Och en av de första motstrategierna jag fick lära mig var att acceptera dem. Att låta tankarna vara där, inte lägga fokus på dem, inte pressa undan dem utan bara låta dem vara. Varken ge dem mer energi eller mindre. Låta dem själv ebba ut. Den bästa jämförelsen till det kom när jag började läsa mindfulness på Halmstad högskola. Att se tanken som en person som kommer in i ens rum. Man behöver inte ge den uppmärksamhet men man behöver inte heller försöka stänga den ute för tillslut går den. Att acceptera att tanken var där och det kanske låter lätt men det behöver det verkligen inte vara. För mig var det super svårt. Hur accepterar man tankar man inte vill ha i sin hjärna? Det krävs arbete och för mig var många gånger det bästa sättet att andas igenom dem, för med mina tankar kom ångest och stort obehag. Men acceptansen var också det som gjorde det möjligt att hantera dem och få dem att minska i kraft och mängd. Som fick mig att förstå att “en tanke är bara en tanke, en känsla är bara en känsla. Det är inte verkligheten”

För tankar är ju precis just det, en tanke och vi kan inte påverka hur den kommer till oss för plötsligt så är tanke bara där, men vi kan påverka hur vi tar emot den. Vad vi väljer att göra med den. Precis som att vi inte kan styra allt som händer runt omkring oss, vad vi upplever eller vad andra säger och gör men vi kan påverka hur vi reagerar. Vi kan välja att ge energi, ta energi eller låta den vara. Ibland kan det vara bättre att bara acceptera det som händer, ibland att säga “nej här får du inte vara och ta min tid gå någon annanstans” utan att för den sakens skull sen springa efter och jaga den att försvinna och ibland att ta emot energin och säga “tack det här tar jag med mig” och sen spara den goa energin och ta fram den för dåliga stunder.

Det vi kan lära oss är att saker vi undviker lätt kan bli saker vi lära oss är farliga. Något vi behöver ha koll på som startar larmsystem i vår kropp. Tex som mina tankar jag hade. Jag försökte många gånger undvika dem så gott som det gick vilket också lärde min hjärna att detta är farligt, detta är något jag behöver ha koll på och som när de då kom startade upp larmsystemet i kroppen i form av ångest. Fara! Akta dig för här kommer dem och sen spred de sig mer och mer. Min psykolog jämförde det såhär:
Du ska till Ica och får ångest, obehaget gör att du undviker Ica. Vilket gör att din kropp och hjärna får lära sig att Ica är farligt. Så när du ser Ica så varnar kroppen, Ica=farligt. Vilket startar en rundgång.
Ica=ångest=undviker=farligt=Ica

Detta kan sen eskalera. Från att du bara fick det till att du gick in i affären till att det sen blir att du är på parkeringen, till att du ser skylten, kör förbi osv. Ju mer du undviker desto värre för du lär kroppen att det är farligt. Ångesten försvinner tillfälligt för att sen bli värre. Det bästa är istället att låta ångesten passera. Att gå in på Ica i detta fallet och låta ångesten själv ebba ut och lära om hjärnan att det inte är farligt. Att lära sig att ångesten inte kommer döda dig, att det bara är dina tankar och alarmsystemet som gått igång i din kropp på något ofarligt. Det låter lätt på pappret men lider man av ångest så är det inte lika lätt och det kan krävas många steg dit för att nå fram. Att göra det så enkelt så att ångestpåslaget blir hanterbart och att inte ta det för hårt de gånger man inte lyckas stå emot och acceptera det som händer. Det är helt okej. Det blir inte perfekt direkt och det är okej ❤️

Som sista tillägg i acceptans av tankar och hantering av dem. Du får absolut inte tänka på en rosa elefant!

Tänkte du på en nu?

Detta är ju en klassiker som du säkert hört innan och som stämmer så väl. Försöker vi att inte tänka på något så tänker vi på det mer. Så istället för att pressa undan försök att acceptera det som är där, men du behöver inte fokusera på det. Låt den där rosa elefanten vara där medan du lägger dina tankar på din andning istället. Hur din bröstkorg höjs och sänks och plötsligt är elefanten borta tills du tänker på vart den tagit vägen.

Har du lätt för acceptans och vad tyckte du om inlägget? Kommentera gärna så jag får höra dina tankar.

Ps mindfulness är inte för alla och jag skulle säga att en av mindfulness viktigaste delar är acceptansen. För kan vi inte acceptera våra tankar och ger dem en ökad medvetenhet är risken att vi kan fastna i dem. Speciellt tankarna som vi inte vill fastna i och detta är en problematik som finns i mindfulness. Därför rekommenderas mindfulness inte till alla men det är samtidigt ett bra verktyg för väldigt många ❤️

Kärlek /L