I lördags tävlade jag i rallylydnad med alla 3 hundarna och jag skrev om det på vår instagram www.instagram.com/ljusglimtens
Jag kommer kopiera in texten här och för dig som redan läst den men vill veta mer om dagen scrolla ner till bilden efter Whisky och fortsätt läs.
“Glädjen är tillbaka 
3 starter i rallylydnad idag. Ingen med pallplats eller kvalificerade poäng men med mycket lärdomar, personliga framgångar, nya perspektiv och mest av allt glädje
Glädjen jag tappat på de senaste tillfällena av vårt tävlande. Där min prestationsångest gjort ett återbesök och mitt fokus har legat helt fel. Något som gett mig hjärtklappning, illamående, svimningskänslor och där jag tappat lyckokänslan jag vill ha.
“Jag måste prestera”. “Jag behöver visa andra att vi kan” och “Vi behöver kvalificera oss”.Tankar jag inte vill ha mitt fokus på för de är inte vårt varför. De är inte min glädje. Dom är inte jag eller oss.O idag blev det så tydligt. Jag hade fokus på oss och idag hade vi en tävlingsdag där jag åkte hem med en go känsla i kroppen. Jag kom ihåg mina uppgifter, andades, kunde ha banan i huvudet utan att glömma den och njuta.
Jag hade satt mål efter oss. Ett mantra för dagen. Och trots våra resultat så vann vi något idag. Vår känsla!
Och det där med att vinna. Ingen vinner alltid, ingen presterar på topp alltid. Ingemar Stenmark vann inte varje gång eller diverse andra coola idrottare. Man kan vara världsmästare och OS-medaljör och ändå förlora. Ibland toppar man inte formen men man lär sig saker. Och förhoppningsvis njuter man av resan.
Idag gjorde vi det igen och jag kan inte vara gladare. För framtiden är vår “
Jag tävlade som sagt alla 3 i lördags och vi har lite mer rutiner att jobba in. De är väldigt olika i vad de behöver i uppvärmning och av mig på planen. Samt att jag behöver kunna ha flera banor i huvudet. I detta fallet två. Just det var faktiskt inte ett problem denna gången. Och jag gick båda. La sen fokus på den jag skulle gå först, släppte sen den och tog nästa. Så just den delen är jag väldigt nöjd med. Det som inte riktigt blev bra var uppvärmningen. Whisky fick för lite tid på sin och hann inte landa på platsen och kunde inte ta sig in i bubblan med mig i mer än korta sekunder. Detta gjorde att vi inte alls var i synk och jag valde att bryta efter några skyltar. Det fanns inget värde i att gå vidare. Så vi gick ut så jag sen kunde träna vid sidan av och belöna upp det jag ville ha. Mer om det i hans träningsdagbok Whiskys träningsdagbok. Från start till debut i agility och rallylydnad
Sen var det Joy och jag vi hade gott om tid, trodde jag…
Jag rastade och det var 5 nummer innan oss. Så jag ville vänta innan vi värmde upp med kontakten och fokuset. Hon kändes på G men ville inte överköra henne. Balansen ni vet.
Så vi satt och tittade på 2 ekipage. Sen fattades någon och sen hel plötsligt bläddrade man fram 3 nummer och det var vi.
Eftersom jag fick springa mellan två banvandringar, hennes och Whiskys så hade jag missat uppropet i Joys klass och att de var flera struckna innan oss. En tabbe av mig att jag dessutom glömde fråga. (Domaren viste att jag hade flera starter och att jag var på plats så gjorde inget att jag inte var på uppropet.)
Vi fick snabbt köra några övningar, jag blev något stressad och lilla Dojjan fattade inte att vi skulle gå in och jobba. Banan började dessutom med ett hopp med en åttans frestelse efter och hon var inte alls på rätt ställe mentalt och jag hade glömt skapa en strategi för om det skulle ske, att hon låste sig vid frestelsen. Vilket hon gjorde så vi fastnade där en stund, men tillslut kom hon tillbaka. Och sen var det dags för en åttas frestelse till efter det i princip. Absolut en extra svårighet för en hund som inte fått värma upp ordentligt och har gått in i arbetsläge. Vi kämpade oss banan runt, men med mycket små missar. Dock färre än jag trodde då vi trots allt fick 73 p, 2 poäng från godkänt. Och jag vet att vi hade tagit det om vi bara varit redo inför vår start. Så stort hopp om framtiden finns!
Med Joker var fokus att minska hans frustration på plan. Något vi just nu kämpar med i både Rallylydnaden och Freestylesporterna. Han går upp för högt i varv och börjar ljuda. Något som gör att han sen missar mina signaler och vi drar på oss massa fel eller hamnar i osynk. Han känner även tydligt av mig och mitt fokus. Vilket har varit svajigt på våra senaste tävlingar där min prestationsångest gjort en comeback. I lördags var den dock obefintlig och jag kände mig mycket starkare mentalt. Vi testade en ny uppvärmning med mer lek för att ta bort den största eggen och sen körde vi en väldigt lugn uppvärmning. Med fokus och stopp om han började slå över. Det gav oss ett hyfsat flytt och vi är inte hundra där än. Men det känns som vi är något på spåren och jag har också börjat medvetengöra det på träning. Vad gör jag om han går upp i varv där? Var har jag min belöning och hur gör jag med den? Tränar jag omedvetet så att beteendet inte kommer fram på träning? Om svar ja, hur ska jag då kunna jobba med att ändra det. Oavsett var jag i alla fall sjukt nöjd över hur allt kändes. Vi hade kul. Mitt tryck på prestation minskade kraftigt och jag kunde verkligen ta åt mig hela vägen in analysen och lita på den. För vi har inte haft en bra uppladdning inför våra senaste starter. Det har varit mycket i livet, träningen har släppat efter med sjukdom osv. Vi har inte alls en toppad tävlingsform just nu och det finns anledningar till det. Det är tråkigt men okej.
Nu ska alla tre dogsen öka på sin miljöträning och fokusträning för att kunna hålla bättre på tävling. Och jag hoppas jag äntligen kan hålla mig frisk och kunna ta upp träningen ordentligt.
För nu kör vi mot oändligheten och vidare!
/L
0 kommentarer