Jag kan minnas det som igår när jag satt där på brukshundsklubben i Eslöv med en blå klicker i handen med en silvrig metallbit jag skulle trycka ner så fort hans kolsvarta nos skulle nudda vid ringklockan som stod på golvet.
*PING* *KLICK*
-WOW vad du är duktig!
Godis, beröm och massa kärlek och mina fingrar i hans vita päls som stod åt alla håll och som var som ett stort varmt moln att låta händerna glida över. Lyckan över att han förstod och att jag hade hittat en väg in till honom fast vi var i en lokal med andra hundar. Han som annars var som en tonåring som försökte vara tuff och kaxig mot de andra och jag som desperat försökte hitta hur jag skulle nå honom i min egen osäkerhet som ny i hundvärlden. Plötsligt hade vi hittat en väg till varandra och ingen var stoltare än jag. Min Gizmo. Vi skulle kunna klara allt nu.
Detta var mina första steg in i klickerträning, trickträning och shejping och det är en resa jag är enormt tacksam över. Genom att gå den där trickkursen så fick jag redskap som gjorde mig till en bättre hundtränare men som också gav mig ett band till min första hund jag inte hade fått annars. Det var som en förlorad pusselbit vi hade väldigt mycket nytta av som hjälpte oss med hundmöten, inlärning, timing, kontakt, tillit och en hel del andra beteenden och moment. Jag tror också det var en pusselbit till att vi tog oss till mästarklass i rallylydnad eller jag tror inte jag vet för en hel del av momenten i rallylydnaden shejpade vi in.
Mitt första beteende jag lärde in var som sagt att ringa på en ringklocka. Ni vet en sådan där gammal rund med en liten ping på toppen man ska trycka ner så det ringer till. Den fanns ofta förr i butiker för att kunna uppmärksamma personalen att man ville ha hjälp vid kassan. Det var det vi började med jag och Gizmo men vi hann med massa av andra beteende efter det. Apportering, konen, buga (vem är drottning, kallade vi det för låter ju lite roligare. Vist?), vinka, rulla runt, spela död, var är svansen, titta, dra av strumporna (någon tå kan ha offrats på vägen) och den jag skryter om oftast. Att gå till kylskåpet, öppna det, ta en ölburk, stänga kylskåpet och lämna burken till min man. Kanske något slemmig av dregel men vatusan hur COOLT är inte det?
Vi hade roligt när vi tränade, det fanns ingen press bara ett engagemang från oss båda och vi blev båda lyckliga när vi lyckade. Trickträna lärde mig timing och jag fick kunskapen om hur jag kunde lära in mer komplexa beteenden. För mig och Gizmo var det också en nyckel in i annan typ av träning som vi inte klickade och shejpade för vi hade plötsligt fått en grund att stå på med den. Jag säger inte att den kommer lösa alla problem men jag tror helt klart att vi genom den kan hitta vägen till varandra, bli bättre hundtränare/ägare och få en självsäkrare hund som vågar ta för sig mer för att göra rätt. Detta är mina upplevelser och jag har under mina år sedan dess använt metoden på mina egna samt andras ekipage som tränat för mig och sett fantastiska resultat.
Så om någon frågar mig:
Ska jag trickträna? Klart du ska.
Det är roligt, det finns ofantligt många valmöjligheter och ni kan hitta något som känns kul och passar er. Och kanske kommer ni precis som vi hitta den där biten ni behöver för att nå varandra.
Så testa det finns inget att förlora bara massor att vinna.
Frågor på det? <3
Kärlek /L
0 kommentarer