Något som jag tänker på ibland är vår vilja av att komma framåt i vår träning (bra) att vi ibland har så bråttom att vi inte grundar färdigt (mindre bra). Att vi så gärna vill ha en färdig hund att gå en rallylydnadsbana med, springa en agilitybana med eller köra ett helt freestyle-program med att vi missar detaljer i grundträningen. Eller att vi inte vågar gå tillbaka till grunderna för “min hund kan det” eller att vi bara vill köra all in och sen undrar varför det inte blir bättre? Min fråga är då. Spelar en fotbollsspelare match varje gång? Hen kan ju fotboll men gör hen det. Nej. För man behöver detaljträningen för att bli bättre. En match kan hjälpa oss se styrkor och svagheter men om vi inte går tillbaka och tränar blir det sällan bättre.
Jag som bland annat tävlat och tränat undervattensrugby innan kan säga som så att vår träning var långt ifrån match varje gång. Det mesta av träningen bestod av simning, styrketräning, passningsträning, olika kombinationer i försvar och anfall mm. Matcherna blev en utvärdering av träningen och gav en erfarenheter av tävling men de hade inte gjort lika mycket för en bättre kondition, uthållighet och spelteknik som den övriga träningen. Ibland när jag nämner det kan man se hur det går upp ett ljus. Att just det jag kanske ska bryta ner det och träna bara svängar, bara raka ligg eller finslipa det där tricket. Att man inte behöver köra allt på en gång, varje gång.
Sen förstår jag det är skitkul att sätta ihop alla delar och köra allt i ett svep men försök se det roliga i det lilla med, i grunderna och förbättringarna vi gör med dem. Och som allt annat är det väl just balansen vi behöver hitta för att få bäst resultat av det vi vill uppnå för det är ju så olika med. Men jag vill verkligen slå ett slag för dom där detaljerna och grunderna och se det vackra i dom. För det blir så häftigt sen när man lägger hela pusslet och ju bättre vi slipat desto finare sitter bitarna ihop.
Rant över. /L
0 kommentarer