Veckan har varit intensiv med tävlingar under flera dagar. Det började med agility tävling i hoppklass 2 i torsdags i Eslöv. Och redan innan vi hade startat sa jag till mig själv. Vi kan åka hem nu och redan vunnit. För han var precis som sig själv. För er som missat så har han inte varit sig själv sen vi gjorde vår första start i år. Han har inte varit lika avslappnad i miljön som han brukar så mitt främsta mål har varit att få han att leka, busa och koppla bort miljön. Det var så skönt att få ha sin hund tillbaka <3
Väl på plan så har vi fortfarande en del kvar innan vi är där. Men i stunder kan jag se min lilla magiska pralin lysa igenom med sitt vanliga självsäkra jag. Så det var stora vinster denna dagen även om resultatlistan inte visade det.
På fredagen sen var det dags för Nosework Nw1 i fordon med förhoppningar om det sista diplomet för att ta 1500 p i NW1. Whisky börjar starkt med att inte markera uppvärmningsgömman vilket skulle kunna ha skakat upp nerverna men höll mig lugn. Skickade han på vart gömman var och tokbelönade upp doften. Väl inne i första söket var det mycket intressant på ett hästsläpp men inget för en markering. Tog han till nästa fordon och där sa han ”Hittad”. Sen var det lika fint på de andra tre söken där han vindade in ena redan vid starten. Så vi kom ut med ett diplom och med orden från domaren ”Otroligt fint sökt” och ”Han tar sig självständigt an området. Du hänger bara med i kopplet”. Precis så som vi vill ha det. Han letar och jag berättar att han hittat den <3
Lördagen bjöd sen på Agility agilityklass 1 och plötsligt var min Whisky inte där igen. Kanske trött från föregående dagar. Kanske kände han av att hans matte ville mer. Kanske blev det jobbigare för alla var med både Joy och Jack, make, barnen och min mamma. Kanske blev allt väldigt mycket mer på flera plan.
Jag försökte få igång han och till vår tur så fick jag lite gensvar. Tills vi klev in på plan. Sen försvann han. Han gjorde mycket fint också absolut men det var inte samma glada självsäkra kille. Och jag grät när jag kom ut. För det kändes som en så stor förlust och som att jag lyckats skapa detta varje gång med mina hundar. Att de tappar det. Att de inte vågar gasa. Och jag vet att just farten är något som satt sig i mitt huvud. Tiden, tiden, tiden. Och strategier har satts för att ändra detta.
Och efter att ha släppt ut känslorna. Avreagerat. Blivit tröstad och tagits tillbaka till vad som är det viktiga i livet. Landat i att jag har gjort denna resan tidigare. Att jag har tagit mig ur den. Bättre och starkare på andra sidan. Så tog vi vår andra start.
Redan ute från buren så var min lilla hund tillbaka. Ville leka, gosa och härja. På starten lite vobbly men jag kände inget. Det var som om havet inom mig var helt stilla. Allt var inte vackert för jag var inte beredd på all gas han släppte på. Men allt var så annorlunda. Och sen händer det man aldrig vill ska hända. Uppe på balansen så hamnar han fel och trillar ner. Jag ser bara hur han falller mot marken och försöker rädda upp sig själv. Som tur är lyckas han hyfsat bra (tack för god fysik och mycket träning sen innan) och när jag ska kolla hur han mår. Går han upp på balansen igen och bara ”jag vet det blev tokigt matte. Vi gör den igen”. Och jag bara ”din lilla dummer. kom hit så jag får se på dig hur du mår”.
Han var turlig nog oskadd och jag skickade om han vid tunneln upp på balansen så han inte skulle ha några negativa känslor kvar. Han sprang precis som vanligt och jag belönade upp honom direkt efter. Jag har inte märkt något på honom efter det. Tack och lov <3
På söndagen sen var det dags för Jacks tur i Nosework NW1 behållare. Vi är ju i startfasen på karriären och han är fortfarande mycket unghund så man vet liksom aldrig vem man har med sig. Men igår var han on fire helt klart. Det var helt galet och det ena söket hann jag knappt med. Han sprang in, tvärnitade så hårt att han nästan stopp på ändan och markerade. 4,72 sekunder tog det. Galet! Önskade jag haft det på film för det var nästan inte verkligt! Söket innan det tog han med på liknande sätt. Men inte fullt lika fort. Efter dom var det paus till 3 och 4 söket. Och jag var inte helt rätt i fokus när vi kom in och hade fått lite hybris. För när han gick in och hittade intresse på en låda så sa jag markerat. Fast att det inte var som det brukar och det var ju såklart fel. För gömman var bredvid i en mindre kartong. Otroligt störigt!
Men man lär sig något alltid och när han väl fått sorterat färdigt gjorde han en fin markering på den lådan med. Sista söket var i en källare i 2 rum. Han sorterade fort ut vilka de inte var i och i ena rummet höll han på att missa två lådor så bad han kolla dem. Och då var det en jackpot direkt på ena. Så 75 fina poäng fick vi med oss och en första plats i sök 2 där han bara flög in. Asså jag kommer leva på den länge för den var helt jäkla amazing!
Nu kör vi paus inför helg när jag och Whisky ska ut på agilitytävling igen. Sen blir det lite lugnare efter det som det ser ut nu. Vi har några detaljer att finslipa och ett program att sätta ihop i htm för snart är det dags med ett nytt försök på heelwork tävling 🙂
0 kommentarer