Skomakarens barn alias mina hundar

Ibland får jag verkligen känslan av att mina hundar är som skomakarens barn. I alla fall på sistonde för det har varit mycket annat. Jag känner inte att de har de dåligt. Bara att vi legat något för lågt och har man en unghund och två vuxna hundar med mycket arbetslust så kan man ju skapa sina egna jobb. Jobb jag inte alltid uppskattar och mindre kommunikation och relation i övrigt = sämre kommunikation. Så nu har jag gått in och börjat fixa det som är ”trasigt” och skillnaden har redan blivit stor i både kommunikation, harmoni i energi och livet i stort tillsammans.

Skillnaderna jag gjort:
– Fler egna turer och uppgifter separat med varje hund (då är det bara vi två som behöver kommunicera med varandra)
– Mer lekövningar och blåsa ut energier i form av löpning, cykling, jaktlekar (hjälper enormt att min skada har läkt och att ljuset är tillbaka)
– Nosövning och större variation på matberikningar varje dag (godissök, spår, nosework, mat i kartiong, fylld kong mm)
– Miljöträningar med mod och kommunikation i fokus
– Begränsat möjligheter att göra fel och att träna på beteenden jag inte vill de ska utföra (sätta barriärer, ha lina, köra en åt gången (energier smittar)
– Få med hela familjen på samma linje så vi gör lika
– Vara tydligare med vad som önskas och gett fler uppgifter som de kan göra istället för de där egna

Så inga gigantiska skillnader utan små förändringar. Märker som sagt skillnad redan. Kan tänkas att jag kommer lägga till något mer framöver, men det viktiga är görandet. Inte att det är massa komplicerade saker. Då blir det sällan av.
Så nu tar denna hundtränaren och putsar upp sina hundar lite. Så det snart kanske inte märks att de är skomakarens barn. Träning är färskvara och relation bygger man varje dag. Och jag vill att vår ska vara stark och fylld med massor av glädje och förståelse mellan varandra.