Nu har en vecka gått sen valparna mellan Nypon och Nökkvi föddes. En dag som inte riktigt blev som tänkt men som trots allt blev bra i alla fall. För alla klarade sig och alla mår bra, och det är ju trots allt det viktigaste. Och jag tänker mycket på hur viktigt det är att vara redo, vara lugn och ha trygga personer i sin omgivning som man kan dela sina tankar och känslor med. Personer man litar på som finns där för en i situationer när allt inte blir som det ska, men också när allt blir sådär precis perfekt.
Söndagen den 15/3 gjorde Nypon sitt temp dropp. Något som är ett tydligt tecken på att valpningen snart kommer ske. Man brukar säga att inom 24 h från tempen gått ner så kommer valpningen starta och det var nog så rätt. Framåt eftermiddagen och kvällen blev hon mer flämtig och vankande,men det var inte riktigt på g än. Jag och hennes matte hade ständig kontakt. Eftersom vi valt att Nypon skulle få stanna hemma (de bor knappt 10 minuter bort). Jag ville ju vara där ett tag innan men inte för tidigt och vi beslöt att avvakta. Så jag passade på att vila och äta så jag skulle vara redo för natten.
Vid 2-tiden körde jag mot dem eftersom hon började bli mer aktiv i födelseskeddet.
Från att jag kom dröjde det en stund till men man såg tydligt att hon var i öppningsskedet. Flämtade och bäddade och behövde göra några toabesök (vanligt att det trycker på). Allt följde en normal födsel och vid 5.20 började hon få sina första värkar. Inte täta men nog var det krysstvärkar alltid och vid 6.45 tätade dom på. Jag viste redan då att vi väntat länge och gjorde små mentala förberedelser för att detta kanske inte skulle gå precis som önskat. Men vid 7.08 såg jag fosterblåsan och andades tillfälligt ut. För nu låg första valpen och var påväg. Trodde jag. För strax efter där fick Nypon en liten vattenavgång och det var som att fosterblåsan försvann in igen alternativt gick sönder och sen syntes den inte mer. Nypon kämpade på men det kom ingen valp. Jag kontaktade vår vanliga veterinär och fick tips på hur vi kunde stimulera värkarna och försöka komma åt valpen. Vi försökte men där fanns ingen möjlighet att hjälpa valpen ut för det gick inte att få tag på något att ”dra i”. Så efter några försök blev beslutet att ta sig in till Djursjukhuset för att få hjälp för nu hade vi försökt länge nog och Nypon började bli trött. Förhoppningsvis kunde de få ut valpen den vanliga vägen eller så skulle Nypon behöva göra ett kejsarsnitt. Vi blev först väl omhändertagna men sen kan man säga som så att vi inte riktigt kom överens. För de kunde precis som vi konstatera att valpen satt fast och att Nypon var trött. Men enligt dom behövde vi göra ultraljud (för att se hur akut det var) och röntgen (för att se antal och hur de låg). Totalt onödigt enligt mig. För varje stund räknas om valpen inte vill komma ut så varför skulle vi göra extra undersökningarn när vi redan visste att det skulle behövas ett kejsarsnitt. Och varför skulle vi behöva röntga när vi redan visste att en valp låg ivägen för alla andra och öppnar man ändå upp så ser man ju hur många där är. De blev inte jätteglada att jag ifrågasatte varför dessa undersökningar skulle göras. De menade att en diagnostik var bäst, att försäkringsbolaget kunde neka snittet och att det var för djurets bästa. Bullshit enligt mig. Diagnostiken fanns redan (en valp var fast), mitt försäkringsbolag hade inga planer på att neka utan dessa extra undersökningar och det bästa för djuret är inte att vänta. Jag tror inte jag är ensam att veta att ju tidigare ett snitt görs, desto mindre risker.
Men samtidigt sitter man ju där orolig över hur allt ska gå och det slutade med ett ultraljud iaf. Där konstaterades 2 valpar och att de levde. Vilket i sig var skönt.
Strax därefter togs Nypon till operation och ut kom två tikvalpar. Ganska stora men inte överdrivet om jag jämför med mina tidigare valpar. De var väldigt livliga trots omständigheterna och fick värmas mot bröstet (så gosiga var dom) innan mamma Nypon kom tillbaka. Och hon tog emot dem väldigt fint (blir inte alltid så när man behövt göra kejsarsnitt) och de fick snabbt tag och fick i sig första mjölken.
Vi stannade en stund efter så Nypon fick vakna till lite mer och fick i sig lite mat innan vi körde hem med henne och de små. Alla välmående, även om Nypon såklart var påverkade av snittet. Men det är otroligt vad snabbt det läker!
Så fast allt inte startade som vi hoppades har det nu gått en vecka sen dess och alla mår bra. Valparna tjockar på sig och är nu över halvkilot med råge. Jag döpte kullen snabbt till Ljusglimtens Lyckopiller och namnen kommer ha tema på glädje. Jag har 2 namn som jag tror att de kommer bli. Men kommer inte avslöja dem riktigt än för ska känna på dem ett tag till. De har dock varit på min lista från start så det känns menat <3
Jag har inte bestämt mig fullt ut hur jag kommer göra med valparna än, men det lutar mot att jag kommer behålla minst en och kanske båda inom kenneln. Inte själv utan hos lämplig fodervärd. Men jag har inte helt bestämt mig än så vi får se hur det blir. OTroligt fina är dom iaf och jag ser framemot att se dem växa upp och lära känna dem <3
0 kommentarer