Att få ge rätt förutsättningar för att lyckas

I helgen hade vi vår första agility-tävling för säsongen och det var KAOS!
Whisky, hunden jag känner mig så i våg med var helt på en annan planet. Han var fast i mattan, skällde, var i princip okontaktbar och inte alls sig själv. Han var så påverkad av miljön och jag fattade i princip ingenting. Vilket var stressande och till viss del frustrerande för detta var så inte likt honom. Frustrationen jobbade jag bort snabbt för jag förstod ju att något felade och jag kunde snabbt hitta vad.
1. Löptik hemma och massor av löptikar på tävlingen. Så det var ju snygga tjejor överallt. Sen han fick para första gången har detta varit svårare för han att hantera. Nummera bara när de är i höglöp.
2. Det var otroligt trångt och svårt att få han att känna in miljön för man stod nästan på varandra. Jag lyckades efter vårt första lopp, som jag bröt för han hörde inte mig i sin egen lilla värld, hitta en liten yta där vi kunde bara vara. Han kunde få chilla, göra några favorit övningar och landa i sig själv. Detta gjorde att vi i lopp två fick något flyt men långt ifrån vårt vanliga.

Tävlingsdagen kändes något bättre eftersom att vi i lopp två kunde hitta varandra till viss del. Men egentligen skulle vi varit där även dagen efter. Något jag snabbt beslutade mig för att det inte var värt. För jag vill ge mina hundar bra förutsättningar. Och fast vi löste det kände jag att jag inte kunde ge honom det han behöver i den typen av miljön just nu. Jag tror att vi senare i säsongen kommer kunna ta oss tillbaka till samma plats och när vi inte själva har höglöpande tik hemma, tror jag han lättare kommer klara andra hundar utanför som luktar gott. Nu låg de tankarna för nära, enkelt förklarat.

Jag tror det är viktigt att man reflekterar varför något inte går som tänkt. Inte för att ge bortförklaringar utan för förståelse. Det hade ju varit jättelätt att tänka att vi är värdelösa. Att vi inte kan och att han inte gillar agility. Men om jag ändra perspektiv, ser det utifrån och kanske till och med ser det som om jag vore min egna vän så ser jag något annat. Jag kan se hur vi hade otroligt svåra förutsättningar för där vi är just nu, att vi försökte, att vi tog ett beslut som passade oss.
Och vår söndag blev väldigt bra.
Vila, ingen frustration, ingen pres, ingen jobbig trängsel och som avslutades med 4 fina sök i nosework där Whisky fick glänsa. Något jag inte vet om han hade kunnat göra om vi haft en förmiddag på en agilitytävling innan, där förutsättningarna inte var rätt för oss. Kanske inte fel föralltid men just nu.
Och jag kommer alltid välja mina hundar först och glädjen att göra saker tillsammans med dem ska alltid vara i fokus, både för mig och för mina hundar <3