Allt tog slut

Det blir inga valpar, och samtidigt som jag skriver det här vätskar det sig i ögonen.
Det blev inget denna gången heller och kanske kände jag det på mig iaf, kanske visste jag det från början men vägrade acceptera det. Just precis nu i denna stunden tvivlar jag på allt och i samma andetag känner jag. Där var något men det tog slut. Ungefär i samma veva som jag la ut om det så slutade dräktigheten utvecklas så som den borde. Joy växte inte som hon skulle, juverna fylldes inte, håret på magen försvann inte och jag försökte känna någon rörelse mot min hand från hennes magen men jag märkte inget. Jag hoppades, och en del av mig gör det än, att där var något. Någon liten valp kvar. Hon kanske inte skulle vara lika mycket av allt om där bara var 2. Hon har ju haft 7 och 6 valpar i sina andra kullar.
Men nu är vi på dygn 65 och hon känns som sig själv. Utan en endaste valp i sikte.
Besvikelsen är stor men det var visst inte meningen.
Försöker trösta mig med det och att vi har haft två fantastiska kullar innan dess och att 2026 förhoppningsvis får bli året då vi får ha en puppyboom.
Hoppas. Manifesterar det redan nu. Små tassar. Varma små knytten i en hög. Det lilla ljudet.
Fan också. FAN. FAN. FAN. Så fick jag det sagt med för det är det jag vill skrika rakt ut.
Allt tog slut.

Hoppas du har mer lycka i livet än jag just nu. /L